Det har påskpysslats i det MissyElliotska hemmet.
(Kors i taket tänker nog alla ni som vet att pyssel inte är min starka sida!!!)
Jomenvisst, jag drog igång stora äggmålartalangen tillsammans med sönerna och en gammelfarmor.

         

---

Har du varit här och svarat???
Inte? Då gör du det nu!!!

Visst är det kul när barnen lär sig nya ord.
Men det kan bli lite jobbigt
när de använder dem i tid och otid.
Hela, hela tiden...
Minimannen har snöat in på ordet min...
Allt är min, min, min, min......
Har det något med åldern att göra???

Som ni kunnat läsa om tidigare ( tex. här eller här)
så har jag en hockeyintresserad grabb här hemma.
Storra lilla killen lever och andas HV71.
Ikväll tar de sig an Karlstadgrabbarna (vars namn jag inte nämner, för sonen säger att jag inte får svära!)

Så ni kan förstå att vi sitter bänkade och hejar ikväll!

---

Uppdatering:
Det var med sorg i hjärtat vi gick och lade oss....
Men på söndag, då tar vi dem...

Titt som tätt får jag en liten svans.
En svans som följer mig vart jag än går.
Som står i vägen när jag ska fota:

och som snor min stol framför datorn lagom till morgonkaffet:

...dock en väldigt söt liten svans.

---

F'låt att jag inte varit inne hos er, men just nu är det lite mycket. Jag har inte glömt er, jag lovar, men dygnet har alldeles för få timmar för att jag ska hinna med just nu.

Då var det dags igen. (Jag skulle aldrig sagt något om att mina barn sällan är sjuka! Eller iallafall tatt i trä när jag uttalade de orden!)

Minimannen fick feber i fredags, snorig näsa och hostan kom som ett brev på posten. Hela helgen har febern gått upp och ner som en jojo. Älsklingen har utbildning denna veckan och kan absolut inte vara hemma, så det blir jag som får tillbringa tiden med Minimannen som ett plåster.

(Mitt stackars arbetslag får återigen täcka upp och jag har sååå dåligt samvete för det.)

Som tur är har Minimannen kvar sitt glada humör och han verkar inte ha ont av feber eller hosta. Nu gäller det bara att få honom att börja äta igen, för hans annars så glada matlust har varit som bortblåst.

Nu ska jag se om han kanske vill ha lite frukost. Håll tummarna...

Lördagen bjöd på underbart vårväder. Sutzana kom och hälsade på med flickorna. Vi fick sällskap av Suzanitas tös och Stora lilla killens kompis W.

Gungan på lekplatsen framkallade många skratt då vi klämde i alla barnen där och satte fart.

(Lite komiskt är det dock, att Stora lilla killen är mer intresserad av den pågående fotbollsmatchen i bakgrunden...)

HJÄLP!
Jag har blivit invaderad av 5 ligister som river mitt hus!

Eller, ja, just det, barnkalas kallas det visst......

Stora lilla killen somnade sött efter en intensiv dag igår.
Han var mycket nöjd med sin födelsedag.


Tidiga morgonen bjöd på skönsång av föräldrar och lillebror, samt rullemacka på sängen.
Paketerna lockade dock allra mest.




 Vid middagstid kom familjen på pappans sida och gratulerade.
Ännu fler paketer, bla det jättestora.

som visade sig vara:

Undra vem som kommer att ha roligast med det?
Barnen eller mamman och pappan?

Idag fyller min förstfödde 6 år.



Du är min stora glädje och jag älskar dig så otroligt mycket.
Min Stora lilla kille, min ängel...

Nedan är texten till sången från dopet. Texten är helt underbar.
Jag spelade den om och om igen när han var nyfödd.
"Himlen måste sakna en ängel." av Linn Maria Wågberg.

Förr så var jag alltid på väg
Jag försökte fånga en dröm
Och jag trodde jag visste, vad jag ville ha
Du har väckt mig ur min sömn
Plötsligt så var världen helt ny
Allting stanna upp när Du kom
Och jag såg dig och visste, av hela min själ
Att nu börjar allting om

Himlen måste sakna en ängel
För en finns här hos mig, och vilar i min famn
Himlen måste sakna en ängel
Han ligger tätt intill mig, så trygg på min arm
Kan det vara sant, att jag får älska dig
En av himlens änglar har landat hos mig

Gryningsljuset smyger sig in
Finner ro i ditt andetag
Och jag inser med ens att
Jag väntat en evighet just på denna stund
Plötsligt slår du upp dina blå
Styrkan i din blick gör mig svag
Och helt utan att döma, så ser du på mig
Och så börjar våran dag

Himlen måste sakna en ängel
För en finns här hos mig, och vilar i min famn
Himlen måste sakna en ängel
Han ligger tätt intill mig, så trygg på min arm
Kan det vara sant, att jag får älska dig
En av himlens änglar har landat hos mig

Jag kunde inte hitta hela sången med Linn Maria,
men tack vare youtube kan ni få höra hela sången med dessa två:

Det står ett STORT paket på kontoret.
Gissa om Stora lilla killen är nyfiken.
Jag tog Minimannen till hjälp
för att ni ska få se hur stort paketet är
och så att ni kan förstå
hur STOR spänningen är
hos Stora lilla killen,
om vad som finns i.

Jag har skavsår i öronen.
Stora lilla killen fyller 6 år i morgon
och han har inte pratat om annat i flera veckor.
Sa jag att jag har skavsår i öronen?

Nu har de kommit.
Papprena att fylla i för att anmäla Stora lilla killen till förskoleklass.
Jisses!
Han går sin sista termin på dagis, sedan är det skola som gäller.
Hjälp, jag hänger inte med...

Fick rådet:
NNNEEEJJJ, absolut inte, ni kommer att ångra er!

Lyssnade inte
och nu ska vi dras med hockeyträning varje jäkla lördagsmorgon klockan 9!

Gårdagen var härlig 
med feberfri och lyriskt pigg och glad Miniman.
Natten, inte detsamma,
inte dagen idag heller....
Läkaren på vårdcentralen konstaterade öroninflammation.
Minimannen hostar kopiöst.
Med hem var både penicillin och hostmedicin.

Mammahjärtat värker.
Om jag ändå kunde ta över det onda, ta över det sjuka
så han får vara sitt vanliga härliga jag....

När barnen blir sjuka kan jag tänka: "Aomen, inte nu igen!" 
Fast är det så ofta egentligen?
Jag var tvungen att kolla tillbaka i tiden. Minimannen är nu sjuk, men senast han var dålig var i september förra året! Jag vabbade för Stora lilla killen en dag för några veckor sedan, men innan dess hade han inte varit hemma sedan magbacillusken i september... Så inte är mina barn sjuka sååå speciellt ofta för att vara dagisbarn eller?

Hur är det med ditt/dina barn? Behöver du vabba ofta?

Minimannen är nu inne på sin 3:e dag med över 40 graders feber. Alvedonen tar ner febern tillfälligt, men lika snart har den stigit igen. Med glansiga ögon och feberrosor på kinderna degar han mest i soffan. Stackaren, han är sååå ynklig.
Mammas lilla skatt.

Idag är det 1 månad sedan Minimannen fyllde 2 år
och det är 1 månad kvar till Stora lilla killen fyller 6 år.

Himla praktiskt att båda barnen fyller år den 7:e....

Är det inte Star Wars så är det dinosaurier.
Stora lilla killen har ju länge haft sitt intresse, och nu har Minimannen hittat sitt. (Åtminstone för tillfället...) Just nu är det dinosaurier för hela slanten. Dino på tv, dinoböcker och lekar med dinofigurer. Senaste tillskottet till den Missyelliotska familjen är.... (Neeej, vi har inte varit i djuraffären och inhandlat ett dinodjur....)
Fast nästan:

     

Denna underbara mysdress hittade jag hos HM.
En vasstand på framsidan och ryggfenor på ryggen.
Nu går Minimannen runt och ryter och visar klorna!