Hade glömt bort hur det är att ha en liten liten kille som lärt sig krypa och gå utmed möblerna!
Stora lilla killen är 4 1/2. Det är länge sedan han for runt på golvet som en förstörelsemaskin.
Lilla lilla killen är där nu. Är överrallt och ingenstans.
Är han inte bland cd-skivorna (som han nu lärt sig öppna),
är han i blomkrukorna (finns inget så härligt som blomjord!).
Är han inte i duschen (för någon glömt stänga dörren till toan),
så är han på väg uppför trappan (som någon glömt stänga grinden till).
Är han inte i bokhyllan i full färd med att ta bort omslagen på mina böcker,
så kan man återigen hitta honom inne på toan i full färd med att smaka på toaborsten!
(blärk, jag vet, sjukligt ohygieniskt, men det är inte jag som glömmer stänga dörren dit!)

Jag skulle kunna hålla på så här i eveighet, men jag tror nog ni fattat poängen.
Jag hade faktiskt glömt bort hur det är att ha en liten liten kille som lärt sig krypa och gå utmed möblerna! 

Allt händer på en gång. För bara några veckor sedan hade jag en liten bebis, stillasittande på golvet och mjuk i munnen. Helt plötsligt finns det två små risgryn, vassa som gatan, som behöver vässas mot mammans skinn. Den innan så stillasittande ängeln har förvandlas till en mega-super-snabb-ligist som tar sig runt i radhuset fort som.... Ibland stannar han upp och reser sig på knäna hållande sig i det som finns till hands...
Vad hände med min bebis?

                    

Var på äventyr igår (mer om det senare) och kom hem sent. Följden av detta blev att minimannen inte fick på sig en "nattblöja" och nästa följd blev att blöjan läckte framåt morgontimmarna.
Happ, bara upp å hämta en torr blöja. Under dessa korta sekundrar jag var borta hann minimannen vända runt på mage, ta i för kung och fosterland och lägga en kladd av nummer två i sängen. (Ja, ja, nu vet jag att du skrattar och tänker att jag får skylla mig själv som lämnade honom utan blöja, och det kan du väl ha lite rätt i.)

Men det är inte det som är mysteriet. Utan detta i att bebisar nästan alltid bestämmer sig för att lossa på trycket på ett eller annat sätt så fort blöjan är av. Dags att byta blöja = kiss (oftast) i vädret och ha det bra, och ni som har pojkar vet att det är fart på den där strålen.

Varför gör bebisar på detta viset?

Varför i hela friden funkar bebisar som de gör?
Ett exempel:
Gårdagen tillbringades i trevligt sällskap i den stora metropolen Bor. Grillning å rusdryck stod på schemat. De stora små pojkarna lekte och busade runt i timtal. Minimannen tog supermegakorta powernaps för att inte missa något. Trötta och glada styrde familjen hemåt cirkus halv tolv. Väl hemkomna var det som om någon klubbat omkull pojkarna. (ja den störste med rusdryck i kropp slocknade nog först)
I mitt stilla sinne hoppades jag på att kanske få liiiite sovmorgon, men ack så fel jag hade. Minimannen vaknade strax efter sex, pigg som en lärka, för att vid strax efter sju somna in igen.

Varför i hela friden gör bebisar så?
När han väl fått upp mig, och jag snabbt slängt i mig en stor kopp java,
har jag svårt att somna om.
Undra om jag någonsin kommer att lära mig alla dessa mysterier med bebisar!!!