felsägning eller?

Småkillarna busar runt här hemma.
Minimannen kittlar Stora lilla killen
och då ska såklart Stora lilla killen ge igen.
Vi hör honom skrattande säga till Minimannen:

- Nu du, ska du få betalt för gammal ost.
Du ska få smaka på din egen allergi!


(Inte smaka på din egen medicin inte, nädå....)

hört på macken

Hört i bilen på macken:
Pappan i familjen är inne på macken. Mamman och sönerna väntar snällt i bilen. Äldste pojken får syn på en tjej som vankar fram och tillbaka utanför och pratar i telefon. Han stirrar på henne och utbrister:
- Kolla mamma, den där tjejen har ett sånt där frimärke.
- Vaddå frimärke, undrar den smått förvirrade mamman.
- Jo, hon har ett stort frimärke på armen.
Mamman stirrar nu också på denna stackars tjej och försöker förtvivlat få syn på det där frimärket.
Inget frimärke så långt ögat når, det enda mamman kan se är en rejäl tatuering längs armen......

Hrm, hur var det med begreppen grabben?
(Inte heller denna gång handlar det om min familj, min son....eh)


Sista rycket nu hörrni.
Sedan ska jag sluta tjöta, jag looovar!
Jag ligger under med 5 20 röster och gråter ju!
Släng in en röst här....
*mohahaha*

vem är skyldig?

Stora lilla killen har fått en speta.
En ganska rejäl en, så jag får ta fram stora nålen.
Jag petar och sticker lite och Stora lilla killen grinar illa.
Så tar jag i lite till, för spetan är attans envis.

- SAAATAAN, vad det gör ont, gormar min lille prins.

Vem tusan har lärt min son sånt?
Erkänn nu, så ska du få med mig att göra....

tillplattad

Om morgnarna sitter mina två grabbs som klistrade framför Dora. En liten stund av mys, medan mamman fixar iordning för dagen. Härom morgonen hade jag satt på lite väl lågt ljud på tv:n och frågade:
- Hör ni verkligen vad de säger på tv:n?
Storra lilla killen muttrade då:
- Ja, mamma, det gör vi. Om du slutar prata....

Tjoff, så var mamman tillplattad av sin 6-åring...

Bästa mamman

Fredagar innebär fotbollsträning för Stora lilla killen.
Precis innan han skulle iväg kramade han mig och sa:
 
- Mamma, du är den bästa mamman i hela Sverige.
Och i världen,
ja till och med i Finland.


Min sötggöte...

smälta???


Stora lilla killen undrar varför jag inte äter göttigheter just nu. Jag förklarar för honom att jag tycker att jag väger för mycket och att det inte är bra för kroppen att vara för tjock, ja ni kan
alla argumenten här.
(Vill ni veta mer kan ni kolla min viktblogg.)
Han nickar och förstår, men tycker att det är lite synd att min rumpa inte ska fortsätta att vara mjuk, gosig och degig.

När en kompis vill bjuda mig på fika och räcker fram bullfatet, tackar jag nej och så här föklarar Stora lilla killen för vännen:

- Mamma gillar inte sin rumpa. Hon vill inte vara degig där bak. Så hon ska inte äta en massa onyttligheter. Om hon låter bli kommer hennes rumpa att smälta och då blir hon glad.

Onyttligheter! smälta?
Där ser man hur de små uppfattar vad man säger.... *fnissar*


ny energi?


Stora lilla killen, innan frukost, klockan är inte ens 8.
- Mamma, jag känner mig sååå trött och jag orkar ingenting.
Men om du ger mig lite godis får jag både en sockerchock och ny energi....


Vem lär honom sådana dumheter????


Det går fortfarande jättebra att susa in till 
MiNiMi
och lägga en röst!!!!




kärlekskonversation del 2.

Om du missade början ska du ta dig hit.
Fortsättningen av samtalet blev så här:

- Men du mamma, jag är nog kär i J iallafall. Jag har ju varit det så länge och jag kan ju inte byta nu. Jag ska ju gifta mig med henne ju. Hon är ju kär i mig fortfarande.
Jag bara håller med och har såå svårt att hålla mig för skratt. Han är  allvarlig som attan och jag kan se hur hans hjärna går på högvarv.
- När ska ni gifta er då? undrar jag.
- Inte än. Jag måste bli äldre först, svarar han bestämt.
- Jasså, hur gammal då? flinar jag.
- Som du mamma, så gammal måste jag vara.

Nu blir det tyst igen och sedan säger han:
- Men jag lovar att du ska få gifta dig först mamma. Sen är det min tur.

Slutsats:
Grabben är fortfarande kär i J och de ska gifta sig. Men en pik från grabben tyder också på att han tycker att det är på tiden att hans föräldrar gifter sig!
(Läser du detta honey???)

kärlekskonversation del 1.

Stora lilla killen har länge varit mycket förtjust i en flicka som heter J. Det är flera månader sedan hon slutade på dagis, men han kan ändå inte släppa henne. Det fanns en flicka till på dagis, A, som han tyckte om, men inte riktigt på samma sätt som J. De båda var innan kära i en kille som hette F. Han var poppis hos alla tjejer. På dagis går också en flicka som heter S och de pratar mycket.
Vid köksbordet:

- Mamma, vet du vem som är kär i mig? frågar Stora lilla killen.
- Nej, svarar jag, vem?
- S har sagt att både J och A är kära i mig, konstaterar han stolt.
- Men var inte de kära i F, undrar jag.
- Jo, men inte längre. De tycker han är tråkig. Han ger dem inga blommor, säger han.
- Jasså du, men vem är du kär i då?
Hrm, jag vet inte, jag kan inte bestämma mig, svarar han.

Det är tyst en liten stund.
- Om jag är kär i J blir ju A ledsen och om jag är kär i A blir ju J ledsen.

Ojdå, vilket dilemma för en 5 1/2-åring....

prioritering

Stora lilla killen har sedan ett bra tag blivit frälst. Han fullkomligt lever för Star Wars. Han älskar att titta på filmerna och bläddra i tidningarna. Han har fått några av gubbarna och dem leker han med ofta. Han ställer till och med upp dem jämte sängen när han ska sova.

Idag är det marknad i lilla staden och Stora lilla killen har fått en peng av gamlamorfar att åka karusell och köpa godis för. Nyss kom han till mig:
- Mamma.
- Mmm, svarade jag.
- Idag är det ju marknad.
- Ja, det är det. Vi ska ju gå dit när vi ätit frukost.
- Vet du, jag har tänkt. Om jag inte åker karusell idag och inte köper godis. Då kan jag ta mina pengar och köpa en ny Star Wars gubbe....

Han är 5 1/2 och har redan fattat det där med att prioritera vad man ska lägga pengarna på. Att man måste offra något för att kunna köpa något annat.


det passar inte just nu...

Stora lilla killen är färdig för natten och vi är på väg upp till hans rum när telefonen ringer. Det är Suzanita och trots att vi pratar ofta kan vi "tjöta" på rätt bra i telefon. Jag säger till honom att gå upp så länge så kommer jag strax. Han går upp men efter en stund kommer han ner igen och sätter sig i soffan. Han suckar lite.
(Jag hör det, men fortsätter att prata. Usch, sicken mamma!)
När jag lagt på luren ber jag honom att följa med upp. Han kommer inte. Jag ber honom igen men får inget svar.  Han bryr sig inte det minsta om vad jag säger. Jag frågar:

- Hör du inte att jag pratar med dig. Klockan är jättemycket och du ska i säng NU!
Stora lilla killen tittar på mig och säger lite kaxigt:
- Jasså, nu passar det. Här har jag varit klar och väntat på dig och du bara pratar i telefon. Nu passar det inte riktigt bra att jag följer med men du kan gå upp så länge....

fatta!

Stora lilla killen är ju bara 5 år och behöver fortfarande lite hjälp när han bajsat. Vi har toalett både uppe och nere och häromdagen kom han ner från sitt rum och denna konversation följde:

- Mamma, jag behöver bajsa.
- Jahapp,
svarar jag, då tycker jag att du ska gå på toa då.
- Men vet du, jag gör det här nere, snabbt och sen tänker jag gå upp och leka igen.
- Det går så bra så, fnissar jag.
- Men då hänger det på dig, att du skyndar dig och hjälper mig, för jag vill inte vänta. FATTA!

pojkar och deras snoppar

Stora lilla killen har en förkärlek för att i tid och otid gå och klämma och pilla sig på snoppen. (Vad är det egentligen med pojkar och deras snoppar???) Härom dagen bad jag honom att låta bli, då vi var i affären. Han tittar på mig och säger ok. Det går två minuter, sedan är handen där igen.

- Men snälla lilla du, sluta med snoppen nu. Du får pilla på den när du är själv.
- Men jag pillar inte,
säger han förnärmat.
- Jo, det gör du men du tänker kanske inte på det.
- Ok, mamma

Det går en liten stund, med sedan är handen där igen.
- Ge dig nu, gör som jag säger, suckar jag.
- Men mamma, du vet väl att barn inte alltid gör som vuxna säger, de gör som vuxna gör.

Hrm, med tanke på att jag är den enda i familjen som inte har snopp,
kan det inte vara mig han tar efter....

den som gör målen

Stora lilla killen spelar fotboll. Han spelar med dem som ett och två år äldre, för det fanns inget eget lag för honom när han ville börja. Han är faktiskt duktig, men man märker ibland skillnaden på honom och de som är lite äldre. I fredags var det sista träningen innan sommaruppehållet och det vara bara 10 barn som var där. De spelar alltid lite match och Stora lilla killen parkerade sig framför motståndarnas mål. Två andra killar slet som djur på mittfälltet och de sprang så de var alldeles röda i ansiktet. Men inte Stora lilla killen. Han stod där vid målet och småpratade lite med målvakten. I varje anfall fick han en pass och innan matchen var slut hade han gjort 7 mål. Han går då fram till en lagkamrat, slår ut med armarna och utbrister:
- Jag vet inte vad det är med mig idag. Jag är såååååå bra. Jag gör ju massor med mål. Jag är såååå bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen!
Kompisen tittar på honom och nickar. Han kan inte annat än hålla med. Gör man så många mål är man ju bra.

Efter träningen säger han stolt:
- Jag var verkligen helt bäst idag. Bäst av alla!
Jag säger då:
- Visst var du jätteduktig! Du gjorde många fina mål och du gav dig inte förrän bollen var inne i målet. Jag är mycket stolt över dig. Men jag undrar om du hade varit bäst om det inte hade funnits kompisar i ditt lag som jobbat så hårt för att kunna passa till dig då?
Han funderar en stund och erkänner sedan att:
- Om inte O och D hade sprungit så hade jag ju inte kunnat göra några mål. De var bra, men det vet väl du också mamma att den som gör målen är den som alla pratar om!

Jag kan inte mer än hålla med honom  men jag försöker ändå förklara lite lätt för honom att man måste jobba med hela laget och att det inte räcker att man står stilla vid målet och väntar. Det är inte lätt att ta det med en 5-åring som lever i sin lilla "ego-värld".

Glad var han iallafall och berättade stolt för pappan om alla målen. Självklart ska han vara stolt och nöjd. Han gjorde faktiskt 7 mål. Och som han säger, det är den som gör mål alla hyllar!
______________________________________________________________

Hittills har jag fått 29 kommentarer här. Har du gjort din plikt och talat om vem du är?

äta myror?

Detta utspelar sig i trädgården, en solig dag i maj.
Stora lilla killen och Minimannen sitter i gräset och ser koncentrerade ut. Jag ropar till dem:
- Vad gör ni för något?
Stora lilla killen svarar då med lugn röst:
- Äter myror.
Lite smått nervöst tassar jag fram till dem.
- Varför äter ni myror? undrar jag och försöker behålla lugnet.
- Jo, det ska jag tala om. Jag är Baloo och Minimannen är Mowgli, svarar Stora lilla killen som om det var självklart.
- Jaha, men inte behöver ni äta myror då eller?
(Måste ju försöka få dem att sluta....)
Stora lilla killen tittar på mig, samtidigt som han jagar en myra på handen med tungan.
- Men åh, det gör de ju i filmen och det kittlar störtskönt i kistan.

Jaha, vad säger man? Tittat för mycket på Djungelboken kanske?

mig lurar du inte!

Stora lillakillen och jag lirar fotboll i trädgården. Just nu är det lite straffsparkar. Stora lilla killen är målvakt och det är upp till mig att sätta bollarna i nätet. Nu är det så att målet är ooootroligt litet, typ bandysize, och Stora lilla killen är faktiskt en hejare på att stoppa bollar, trots att jag lägger fram rejäla kanonskott! (Eller iallafall sådana rökare man kan skjuta med en Nalle Puh-plastboll!) För varje mål jag gör får jag en poäng, och Stora lilla killen får ett poäng för varje gång jag missar. (Hrmf, inte speciellt rättvisa odds för en tävlingsmänniska, men ok, han är bara fem år....) Tyvärr inser jag att min bollkänsla jag hade under mina 14 år som fotbollsspelare nog avtagit rejält, för jag sätter inga coola skott i kryssen. Det är inte ens säkert jag är i närheten av målet. *suck*
Stora lilla killen börjar tröttna:

- Men mamma, skärp dig nu!
- Jag försöker, suckar jag.
- Kan du inte stå lite mer still i målet, eller ännu bättre ställa dig lite mer åt sidan? undrar jag lite försiktigt.
Han tittar på mig som om jag vore en alien och säger:
- Skulle inte tro det. Bara för att jag är fem ska du inte tro att du kan lura mig! Sätt igång och sikta lite istället ska du se att det går bättre!

Jag blev alldeles mållös. Kunde bara nicka och sedan lägga av ännu ett skott....
Rakt....typ....två meter över målet!
(På marken ligger Stora lilla killen och asgarvar.....)


får man kalla sin mamma vad som helst?

Vid köksbordet:
Stora lilla killen vill fråga mig om något, men jag är på ett lite retsamt humör och lyssnar inte riktigt på honom. Jag märker att han blir mer och mer frustrerad, men kan ändå inta låte bli att fortsätta.

- Men mamma, lyssna då!
- Ska jag tystna, jaha, då gör jag det,
svarar jag med ett flin.
- Neej, jag vill säga nå't, säger han sammanbitet.
- Ska du åka bort? Vart då? undrar jag.
Men sammanpressade läppar väser han då fram:
- Åååh, du din idioooot!

Eh, ok, får man kalla sin mamma idiot?
Det var knappt jag visste att min lilla prins kunde säga sådant....
______________________________________________________________________

(PS glöm inte att rösta på mig här.)

lat eller smart?

image683
På väg ut på marknaden. Stora lilla killen:

- Kan nån hjälpa mig att knäppa jackan?
- Kan inte du det själv då? undrade jag.
- Jo, det kan jag, det vet du, men idag är jag liksom lite lat.

Självklart hjälpte jag honom, det är inte varje dag han är lat ju....
Kunde inte låta bli att tycka att han var lite smart!

snabbare än strax?

Fotbollsträningen hägrade och vi var lite sena. Stora lilla killen var på övervåningen och städade sitt rum. Jag, älsklingen och Minimannen var nästan klara att åka.

- Kom igen nu Elliot! Vi måste åka, hojtar jag.image680
Däruppe hörs:
- Jag kommer.
Kan ju inte åka med ett stökigt rum ju.
Jag kommer snabbare än strax!

Hur är snabbare än strax?

rycka upp!

Sitter jämte Stora lilla killen i soffan hos svärmor. Han börjar vifta på mig med kuddar.
Jag suckar och ber:
- Snälla du sluta, jag orkar inte.image655
Han svarar mig då:
- Amen kom igen nu mamma. Ryck upp dig lite!

Vafalls! Vad får han allt ifrån?

Tidigare inlägg
RSS 2.0