Stora lillakillen och jag lirar fotboll i trädgården. Just nu är det lite straffsparkar. Stora lilla killen är målvakt och det är upp till mig att sätta bollarna i nätet. Nu är det så att målet är ooootroligt litet, typ bandysize, och Stora lilla killen är faktiskt en hejare på att stoppa bollar, trots att jag lägger fram rejäla kanonskott! (Eller iallafall sådana rökare man kan skjuta med en Nalle Puh-plastboll!) För varje mål jag gör får jag en poäng, och Stora lilla killen får ett poäng för varje gång jag missar. (Hrmf, inte speciellt rättvisa odds för en tävlingsmänniska, men ok, han är bara fem år....) Tyvärr inser jag att min bollkänsla jag hade under mina 14 år som fotbollsspelare nog avtagit rejält, för jag sätter inga coola skott i kryssen. Det är inte ens säkert jag är i närheten av målet. *suck*
Stora lilla killen börjar tröttna:

- Men mamma, skärp dig nu!
- Jag försöker, suckar jag.
- Kan du inte stå lite mer still i målet, eller ännu bättre ställa dig lite mer åt sidan? undrar jag lite försiktigt.
Han tittar på mig som om jag vore en alien och säger:
- Skulle inte tro det. Bara för att jag är fem ska du inte tro att du kan lura mig! Sätt igång och sikta lite istället ska du se att det går bättre!

Jag blev alldeles mållös. Kunde bara nicka och sedan lägga av ännu ett skott....
Rakt....typ....två meter över målet!
(På marken ligger Stora lilla killen och asgarvar.....)