Jag lever! (Tror jag iallafall...)

Som ni vet har veckan som gått varit helgalen, så det var med största nöje familjen begav sig till Lidnäs kapell och såsmåningom till Sävsjö på dop. Vackraste Alex, sönernas kusin, fick idag sitt namn på riktigt...



Jag hade fått i uppdrag att läsa några rader och denna text av Jessica Marie Nilsson tycker jag är så vacker och passande:

Så kom du då till oss du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.

Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.

Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.

Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara.