Minimannens tillhåll
Så här kan det se ut när han är i action:
Denna gång hade han ordnat dricka, men ett jättelångt sugrör i.....
Sötgöte!
lästävlingen
Nu har de läst sedan den 3 december, alltså i nästan 6 månader. Barnen går i år 1-3 och det är 15 barn som varit med. Nu har jag summerat tävlingen och eleverna har klått mig med råge. Jag har lyckats läsa ihop 7556 sidor mot elevernas 12254.
12254!
Det är hur mycket som helst ju!
Den stora finalfesten går av stapeln i min trädgård på fredag. Hela klassen ska promenera hem till mig och sedan bjuds det på fika, mat, lekar, tipsrunda och prisutdelning.
Jag är så stolt över mina elever och det intresse de visat för att läsa. För att eleverna själva skulle se att de blivit bättre läsare med denna tävling hade jag ett litet lästest i början och nu ett i slutet. De flesta barn har ökat sin läshastighet och sin läsförståelse ordentligt. Som en av mina elever sa:
- Wow, jag har ju blivit snorbra på att läsa ju!
mormormys
syrrans dag
starkt?
Bästa mamman
Precis innan han skulle iväg kramade han mig och sa:
- Mamma, du är den bästa mamman i hela Sverige.
Och i världen,
ja till och med i Finland.
Min sötggöte...
min "lilla" trädgård
(Ska tillägga att det är älsklingen som sköter gräsklippandet...)
klippa eller inte klippa?
- Akta fingrarna nu, säger jag till Minimannen.
- Vad gör han, frågar min mamma.
- Han hjälper mig att klippa ner mina gamla trista påskliljor, svarar jag.
- Jaha, han är väl försiktig.... säger min lilla mor.
Det går en liten stund, Minimannen tröttnar och jag tar över sekatören.
Mamma och jag pratar vidare...
Efter en stund frågar jag henne hur mycket man ska klippa ner påskliljorna. Jag får då svaret:
- Man ska inte klippa ner dem alls. De ska dra tillbaka näringen ner i lökarna, så man ska bara låta dem vara.
Aomen, det var ju bra, jag som hunnit klippa ner de flesta under tiden vi pratat.
toppenkväll
Barnen hade det mysigt med mormor.
Jag hade en toppenkväll med söstern, A, M och P.
Såklart var jag tvungen att visa upp mitt falska leg så jag kunde komma in på utestället.
Där svängdes det lurviga och framåt 02 rumlade en trött, susig men mycket nöjd Missy hemåt.
vår dag...
Idag är det min och älsklingens förlovningsdag.
Det är tre år sedan vi bytte ringar.
Att vi valde just den här dagen har en egen historia...
I september 2005 gick älsklingens pappa Håkan bort i hjärtinfarkt. Hux flux, utan förvarning. Han var en underbar person. Alltid glad och öppen. Han levde för familjen och för sitt enda barnbarn Elliot. Han avgudade Elliot och det är så synd att de bara fick 1 1/2 år tillsammans.
Den 17 maj var Håkans födelsedag. När han inte längre finns med oss ville vi ändå ha kvar denna dag att fira. Därför valde vi hans födelsedag som vår dag.
Så idag säger jag grattis på födelsedagen Håkan. Vi saknar dig så mycket och du fattas oss.
Samtidigt säger jag tack min älskling
för att jag får leva mitt liv tillsammans med dig och våra barn.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta.
karnevalsyra och lurviga
Men efter lite pysslande har jag lyckats ordna barnvakt. Det är ju karnevalsyra i min lilla stad, en av de stora hemvändardagarna
och med 28 års gräns på innestället. (Ja, jag vet att jag inte har åldern inne och måste muta vakterna för att komma in...) Systern och jag och ett gäng vänner ska ut och roa oss. Ska bli såååå kul för det var evigheter sedan jag var ute...
mycket just nu...
Just nu är jag jättedålig på att kika in hos er, än sämre på att uppdatera här. Nationella prov med eleverna och utvecklingssamtal tar sin lilla tid och tyvärr blir det en hel del jobb även kvällstid.
Den lilla lediga tid jag har just nu går till familjen. Jag lovar att återgälda er så snart tiden finns och snart är det ju helg och då brukar jag få lite tid vid datorn.
färg i garderoben
Min garderob är såååå trist.
Trots att jag bestämt mig för att inte handla nytt
förrän jag nått målvikten,
kunde jag inte låta bli denna top.
(Jag köpte faktiskt en likadan fast i grönt också...)
Me like HM!
tillbakaminne...
En sommar med sol och bad.
Inte heller denna sommar ska vi ut och resa, men Rhodosresan för 2 1/2 år sedan finns fortfarande i minnet. Vilken härlig resa! Vi var fem familjer som åkte tillsammans och att bo "All inclusive" var en himla lyx. Stora lilla killen pratar fortfarande om denna resa. (Minimannen har inte en susning eftersom han bara var halvvägs bakad då...) Bjuder på några härliga bilder. Stora lilla killen var 3 1/2 och fullkomligt älskade vattnet.
sovmorgon i sikte, skulle inte tro det....
Ingen rolig läsning.
Nästa gång jag har chans till att sova längre än 6.30
är tredje helgen i juni!!!!
Ibland förbannar jag verkligen helgjobb!
nybakat?
Vid senare samtal med maken visar det sig att han inte alls
hittat kakorna i frysen utan i skafferiet. I mitt stilla sinne
tänker jag tillbaka och räknar ut när jag bakade dem.
Ve och fasa. Torsdagen vecka 14 bakades dessa och efter en snabb matematisk räkning insåg jag att jag gett mina barn muffins som var nästan 5 veckor gamla!
Summa summarum:
Måste komma ihåg att rensa i skafferiet lite oftare och göra mig av med sådant som skulle kunna krypa iväg av sig självt!
risig
jag är i stort behov av att gå till frissan.
(Jag ska inte tala om hur länge sedan det är sedan jag var där,
men jag kan säga så mycket att det gått en vinter,
en höst och nästan en hel sommar...)
Inte konstigt att jag ser ut som en risbuske.
salix
Men det finns kanske hopp. Vi har bott i huset i ett år och när vi flyttade in var denna en liten spretig pinne. Nu frodas den som bara den.
Trots att jag inte vetat vad jag gjort, måste jag ha gjort något rätt eftersom den faktiskt verkar trivas. (Eller så är det en sådan där växt som varenda människa kan klara av...)
spel i solen
Solen strålade och Stora lilla killen spelade en massa fotboll med älsklingens syster, bror och brors sambo. Vi premiärkörde också en omgång kubb.
(Det är det förlorande kubblaget ni ser på bilden. Vinnare var jag, Stora lilla killen och älsklingens syster. Hur vi vann behöver vi inte tala om. Eller hur J?)
smälta???
Stora lilla killen undrar varför jag inte äter göttigheter just nu. Jag förklarar för honom att jag tycker att jag väger för mycket och att det inte är bra för kroppen att vara för tjock, ja ni kan
alla argumenten här.
(Vill ni veta mer kan ni kolla min viktblogg.)
Han nickar och förstår, men tycker att det är lite synd att min rumpa inte ska fortsätta att vara mjuk, gosig och degig.
När en kompis vill bjuda mig på fika och räcker fram bullfatet, tackar jag nej och så här föklarar Stora lilla killen för vännen:
- Mamma gillar inte sin rumpa. Hon vill inte vara degig där bak. Så hon ska inte äta en massa onyttligheter. Om hon låter bli kommer hennes rumpa att smälta och då blir hon glad.
Onyttligheter! smälta?
Där ser man hur de små uppfattar vad man säger.... *fnissar*