Det är mycket trädgård just nu.
Fixar och trixar lite överallt.
Det stooora projektet går framåt.
Grannen håller för fullt på med att lägga muren. Visst blir det fiiint!

för ett litet tag sedan:



idag:

Om ni kommer ihåg det så var jag ju så orolig för rosenbusken som jag flyttade på förra sommaren.
Nu var det dags att se om den hade överlevt flytten.
Inte så många blad, men underbara blommor pryder busken.



Och som ni ser har jag piffat till det runt och under busken.

Åh, vad jag älskar att fixa och trixa i min trädgård.
Senaste pysslet var att ta bort tre buskar som farit illa under vinterns snö. Numera står där istället tre fina buxbom.

före:



efter:

Jag måste säga att jag tycker att våren ligger lite efter.
För precis ett år sedan var jag ute och fotade mina granatäppelträd.
Underbara lilarosa blommor och härlig doft.
Den 16 maj 2009:



Idag har trädet knappt börjat knoppas och blommorna har en lång bit kvar innan de doftar härligt.
Den 16 maj 2010:



Som ni ser så syns grannens röda hus ordentligt just nu. Älsklingen har gjort ett toppenjobb med ren muskelkraft, spade och spett. Nyponroshäcken är uppgrävd. Såsmåningom ska det fixas med upphöjning och stenläggning och sedan ska det planteras en ny häck. Så här ser det ut nerifrån, från grannens sida....

Det har varit en härlig dag med sol och värme.
Vi har varit utomhus nästan hela dagen.
Jag insåg att min stackars rabatt nedanför vardagsrumsfönstret höll på att kvävas av ogräs, så det var bara att försöka lufta till det lite.
Så här såg det ut innan:
(Ja, jag vet, det är skam att jag inte gjort något tidigare!)



Numera ser det ut som det ska:

Vår framsida såg ut som ett hie när vi flyttade hit. Stora barrbuskar överallt. Nu är de borta och älsklingen har målat altangolvet vitt. Plattor ska läggas framför altanen och så sedan ska utemöblerna målas. Till sist ska det dit lite lull-lull och så är jag nog nöjd...


Vid stolpen kan ni se en "liten" rosenbuske. Fotona är från tidigt i våras då älsklingen målade altangolvet. Nu har den vuxit till sig och idag har den flyttat. Jag har gräv, pustat, slitit, frilagt rötter och pustat lite till. Nu står den fint på sidan. Det kommer fler foton senare när den blommar för fullt. (Om den överlever flytten vill säga...)

Åh, vad jag älskar min "lilla" trädgård!

         

(Ska tillägga att det är älsklingen som sköter gräsklippandet...)

Jag och Minimannen är i trädgården och rensar i rabatterna. Samtidigt pratar jag med min kära mor i telefon. Minimannen har fått en sekatör och är i full gång att gå lös på mina vissnade påskliljor. Samtalet låter ungefär så här:

- Akta fingrarna nu, säger jag till Minimannen.
- Vad gör han, frågar min mamma.
- Han hjälper mig att klippa ner mina gamla trista påskliljor, svarar jag.
- Jaha, han är väl försiktig.... säger min lilla mor.
Det går en liten stund, Minimannen tröttnar och jag tar över sekatören.
Mamma och jag pratar vidare...
Efter en stund frågar jag henne hur mycket man ska klippa ner påskliljorna. Jag får då svaret:
- Man ska inte klippa ner dem alls. De ska dra tillbaka näringen ner i lökarna, så man ska bara låta dem vara.

Aomen, det var ju bra, jag som hunnit klippa ner de flesta under tiden vi pratat.

Jag har aldrig haft "gröna fingar". De flesta av mina växter vantrivs så att de självmant tar sitt eget liv. (Ok, en del av dem har kanske jag tagit död på, men inte alla...) Jag fasar nu för min trädgård. Jag vill så gärna plantera lite fint där, men det vet i tusan om jag vågar....

Men det finns kanske hopp. Vi har bott i huset i ett år och när vi flyttade in var denna en liten spretig pinne. Nu frodas den som bara den.

Trots att jag inte vetat vad jag gjort, måste jag ha gjort något rätt eftersom den faktiskt verkar trivas. (Eller så är det en sådan där växt som varenda människa kan klara av...)

Har ju alldeles glömt bort att visa...
Snälla, söta svärmor, svåger och svägerskor har gett mig en lite för tidig födelsedagspresent....
Se bara:



(Innan hade jag en sådan här ugly sak...)

---

Jag vet att jag är tjatig, men kika hit och kommentera lite tack....

Aj aj aj, jag kommer inte att kunna röra mig imorgon!

Sedan halv 10 i förmiddags har jag röjt i trädgården. På ena sidan till grannen står en vedervärdig rosenhäck. Den är vanskött och 90% är döda och vissna grenar. Sticksiga och jäkliga grenar spretar åt alla håll och inne i häcken växer krusbärsbuskar som bara är helt kaputt de med.
Idag stod jag inte ut att se hiet längre utan greppade tag i häcksaxen.
Så här såg det ut när jag började:

    

Numera ser det ut så här:



Nästa sommar ska hela häcken bort och då talar jag om minst 50 meter!
Anledningen till att vi inte gör det i år är att det blir perfekta Minimannen-smitar-luckor och så roligt ska vi inte ha det!

---

Jag fortsätter att påminna er.
Ni som gjort er plikt behöver inte gå hit...

I'm still on my mission!
Du vet det här och det här.
Fast jag blir snart sinnessjuk. (Eller mer sinnessjuk kanske jag ska säga...)
Ni som har gräsmatta (läs: mossmatta)
Hur i he-te blir man av med dessa vedervärdiga ogräsligheter?
Snart hyr jag en grävskopa och plöjer upp hela skiten!
(Ursäkta språket, men jag är sååå arg....)

Jag för krig i min trädgård.
Min gräsmatta (läs: mossmatta) är full av maskrosor.
Jag gillar inte dem.
De ska bort.
Timme ut och timme in går jag med mitt "killing-tool" i handen och utrotar dem.
En efter en...
Jag ska vinna!

Men det är inga bra odds alls.
Jag är bara en och de är många.
Fruktanskvärt många.
När vi tar vapenvila på kvällen är jag stolt över alla de spannar jag fyllt med offer.
När solen har strålat en stund dagen efter har de förökat sig igen och jag är tillbaka där jag började.
Och min hand mår inte bra.
Den är skadad.
Krigsskada.