intensiv Miniman
Vi har fullt ös i det MissyElliotska hemmet.
Den 15 månader gamla Minimannen är såååå intensiv.
Han är överallt 
och ingenstans. Det går inte att släppa honom ur sikte en sekund, för då har han
hittat på något ofog. Han ska pilla på allting, och inte bara pilla. Allra helst tar han tag i det och slänger iväg det. Oavsett om det är ett mjukisdjur eller en blomkruka. Han klättrar på stolar och bord. Upp och ner i både vagn och barnstol tar han sig lätt som en plätt. (Snacka om att jag har hjärtat i halsgropen!) Om man glömmer att stänga en dörr ser han det. Om man sätter ett glas för nära kanten på diskbänken ser han det också. Det går knappt att ha honom i möblerade rum. Ett stort nöje är att slänga saker i toalettstolen (om någon missat att stänga dörren dit). Att testa hur mycket toapapper det finns på en rulle är också kul. Ännu roligare är det att testa om allt det där pappret får rum i toastolen.....
Om ni kommer hem till oss och undrar:
Varför alla dörrar är stängda, vissa låsta. Varför det sitter spärrar och hinder på alla luckor. Varför borden är kala och trista. Varför cd-ställen bara har skivor på de översta hyllorna. Varför de resterande skivorna saknar fodral. Varför det är olika sorters blomkrukor i fönstrena. Varför soffkuddar mm ligger på golvet. Varför ALLA leksaker ligger spridda över hela huset. Varför hälften av dessa leksaker är trasiga.
Varför hela jä-la hemmet är fritt från föremål upp till en meters höjd.
Ja, har ni sett Minimannen "in action" så förstår ni....
Jag älskar min son över allt annat, men vissa dagar skulle jag kunna sälja honom......
Billigt!
eller 
Åh, den där perioden kommer jag ihåg, men jag vill också minnas att den gick över ganska fort?
Ja, det blir mörkt ganska fort nu när solen väl har gått nedåt. Hoppas att du får en solig dag i Värnamo i morgon!
Du Thea är likadan å Leo var så åsså.. å som du sa billig ibland en tia på blocket. .. :-)
skönt att höra att det är fler.. eller hur man säger..
Ha ha ha ja jag vet hur jag har andan i halsgropen när ni är hos mig. Man glömmer den perioden men jag kommer ändå ihåg hur jobbig den är när man ser minimannen.....en tröst, den går över gumman.
Tack för idag föresten!
Pusset o Kramet
Jag har sett det lilla livet...
är impad...
jobbigt att bara titta...
får ont i magen av allt klättrande...
Men så klart älskar vi honom för att han är just den han är!
(även om man hoppas att han taggar ned lite snart... hehe)
Vilken underbar bloggsida du har!! Jätte söta barn! : )
Oj!! Vad har jag gjort för att förtjäna Filip. Han klättrar max upp på kökspallen (för att sedan ramla ner och skrika sönder trumhinnorna på mig - ja du hörde i går....). Vardagsrumsbordet är i och för sig kul att klättra på med. Fjärrkontrolen till TV:n måste jag lägga undan. Och telefonerna, men annars är han rätt lugn... Kan det vara tillverkningstillfället? Filip blev till på en lugn semestervecka på Teneriffa och Elias...ja, vad vet jag..Ha ha!
Haha känner så igen mej, min lilla är också helvild :)
* Till alla: Tack för era kommentarer. Jag vet ju att han bara går igenom en fas, men det är lika jobbigt för det! (fniss) Härligt att höra att det är fler som ibland skulle kunna rea ut sina ongar till vrakpris!
*mohahaha*
Hm det där känns igen... finns visst några här hemma som varit i den fasen och jag glömmer det aldrig:)) den fasen är numera över och jag måste säga att jag är evigt tacksam för det;)håll ut det blir lugnare kram
