De senaste dagarna har det varit lite smått kaotiskt här hemma. Minimannen har fått en rejäl förkylning och håller oss vakna i tid och otid. Han hostar och snörvlar om vartannat, men är ändå förvånansvärt pigg emellanåt. Det tuffa är nätterna då han vaknar stup i kvarten, ledsen och i stort behov av att vara nära. (....och det är mest mamman som funkar, ibland pappan...) Att sitta med en liten kille i famnen nätterna igenom börjar göra att jag känner mig lite trött....och vimmelkantig! För att inte tala om hur trött jag är på att sjunga "I ett hus vid skogens slut".(som är Minimannens favorit och det enda som har lugnat honom om nätterna!)

Pappan känner sig lite risig han med, men jag och stora lilla killen har klarat oss, än så länge. Annars brukar det vara så att dagisstart efter semestern = sjukt i familjen. Minimannen har garanterat fått sin förkylning från Elliots dagis. Han är ju med dit varje dag och det är alltig typ 5 ungar som rusar fram och ska klappa och gosa lite. (Vem vet vad dessa förgrymmade ungar bär på för bacillusker....?)