Har sedan minimannen kom lidit av en allvarlig åkomma, nämligen glömska. Jag kan inte fatta att man kan bli så fruktansvärt glömsk på så kort tid. Jag har alltid sett mig själv som en välorganiserad person som aldrig glömmer födelsedagar mm. Men sedan Elias föddes har jag blivit en förvirrad, glömsk snurrfia! SUCK! Det är väl ok att man glömmer småsaker, men här handlar det små och stora saker som påverkar vardagen.
Här är några exempel:
* Jag glömmer bort tvättiden, vilket resulterar i en överfull tvättkorg och en näst intill naken familj!
* Missade kompismöten, vilket leder till irriterade samtal från vänner som undrar om jag ska bli mig själv snart igen.
* Andra missade möten som gör att det ringer okända och kända människor i tid och otid för att först påpeka lite irriterat hur viktigt det är att hålla tider, för att sedan ironiskt fråga om jag är intresserad av en ny tid.
* en kvarglömd skurhink i köket ledde till en mindre översvämmning(som dock gjorde min 4-åring överlycklig eftersom han tog tillfället i akt att få vattenplaning på köksgolvet ut i hallen)
* Jag kom inte ens ihåg vår förlovningsårsdag, vilket ledde till en skadeglad sambo. (som faktiskt kom ihåg den!)

Jag skulle kunna fortsätta så här länge, men jag blir bara frustrerad när jag behöver fundera över alla mina snurriga tilltag. Vet att det finns forskning om att man kan bli mer glömsk när man ammar sitt lilla barn, men detta är ju störtlöjligt! Kallar därför min åkomma för amnesia, tycker att det passar alldeles utmärkt. Undrar bara hur länge denna amnesia ska hålla i sig. Jag börjar tröttna på denna slarvmaja/snurrfia som tagit min hjärna i besittning.

kramiz

God kväll allihop!

Har precis avslutat ett parti Skip-boo med min kära sambo. (jag vann!!!) Känns härligt att få lite vuxentid, när barnen somnat. När klockan är halv 8 så sussar båda pojkarna sött i sina sängar. (måste bara få skryta lite eftersom jag vet att inte alla har det så....)
Den stora lilla killen kan man lita på att han sover hela natten, men med den lilla lilla killen vet man aldrig. (varför måste bebisar äta på nätterna? De gör ju inte av med någon energi då ju....)
Risken finns att jag måste stiga upp i ottan (typ vid 5!) för då har minimannen ibland sovit klart. Då vill han att jag ska upp å vara lika pigg å glad som han. (suck, jag som skulle kunna sälja hela min familj billigt innan jag fått i mig minst en stor kopp java!)
Jaja, det är smällar man får ta när man har småbarn, men jag nästan längtar tills de är tonåringar å man måste sparka dem ur sängarna på morgonen.

Kramiz


stora lilla killen & lilla lilla killen

Hej alla goa & glada människor.

Eftersom var och varannan människa skaffar en blogg och skriver en massa roliga saker tänker inte jag vara sämre! Sitter ju en hel del framför datorn eftersom jag är mammaledig och hemma på dagarna. Om jag inte får prata av mej lite med annat än "da da da" "gulli-gulli-gull", ja ni fattar, så kommer jag snart ha glömt hur man använder svenska språket.
Minstingen är 4 1/2 månad å världens underbaraste, men inte så värst konversationsbar. Ordförrådet hans räcker inte långt. Min 4-åring däremot kan fler ord, än vad som är nyttigt!!
Har aldrig haft en blogg innan och är således novis på detta. Får väl lära av mina misstag. (fast jag aldrig gör sådana. Ha Ha)

kramiz          


(som ni förstår är detta jag....)