Det är nästan mitten av juni och sommaren har kommit. Jag har alltid varit en soldyrkande dåre som kunnat pressa på playan i timmar, men inte längre. Håller på att förgås av värmen och jag tror jag får en sisådär fem solsting om dagen. Svetten dryper och kläderna klibbar fast som ett andra skinn. (närmare bestämt ett korvskinn!) Söker helst mig till skuggan och vill gärna att det ska blåsa ordentligt för att det ska svalka. Detta tycker jag är så trist. Jag älskar ju sommaren och värmen. Vill strutta runt i bikini och har alltid klarat timtal i solen. (fast då med hjälp av lite solskyddsmedel för att inte se ut som en kräfta!) Jag känner inte igen denna svettande, pustande gris som desperat söker skugga och som inte riktigt är bekväm med denna underbara årstid. Jag saknar sprittet i benen, lugnet som spred sig i mig när jag hamnade i en Baden-Baden-stol. Jag saknar den sommarfräscha person som under de mörka månaderna längtade sig sjuk efter sol och värme. Var är hon? Kom tillbaka!
 förr kände jag mig så här....(ska tilläggas att det inte är jag på bilden!)

 .....numera är det så här.....
                                    (ska kanske tilläggas att inte heller detta är jag)