Hittade denna underbara dikt hemma hos Vicke.
Fick mig att inse att tiden går alldeles för fort, även om mina små inte blivit så stora än.
Men innan man vet ordet av....

Jag födde dig raring, du kom ifrån mig
Och hela mitt liv ska jag älska just dig

Din hy är så fjunig din kropp är så varm
Jag håller dig nära intill på min arm

Du somnar så nöjd och så trygg vid mitt bröst
Jag nynnar små visor till glädje och tröst

Gyllene lockar och ögon så blå
Knubbiga armar och fingrar så små

Din hand i min hand, ditt gurglande skratt
För mig är du lyckan, en värdefull skatt

Du växer var dag, liten blir stor
Jag gläds åt din framgång, jag är ju din mor

Jag räddar från spöken som kommer om natten
Jag vänder din kudde och hämtar dig vatten

Snart springer du lätt på smidiga ben
Och kroppen blir knotig som förr var så len

Du pratar och skrattar och sjunger och gråter
Jag tröstar, förmanar och lyssnar, förlåter
 

Du frågar om livet och allt runtomkring
Jag svarar på allt och på ingenting

 Du börjar i skolan med ryggsäck och allt
 Och vantar och mössa ifall det blir kallt

Jag står där i fönstret och ser hur du går
Jag ler fast i ögonen skymtar en tår

Vart tog de vägen, de år som försvann
Vad stor du har blivit, vad mycket du kan

Snart blir du förälskad och kinderna glöder
Och sen blir du sviken och hjärtat det blöder

Jag tröstar och lyssnar och minns alltför väl
Hur sårbar man är i hjärta och själ

Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig
Och livet går på, fast nu utan dig

Vi träffas ibland, du gör små besök
Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök

Får nybakta bullar och dricker choklad
De minnena värmer, de gör mig så glad

Och nu har du gift dig, har egen familj
Och jag har små barnbarn som jag tittar till

Fast pannan den rynkas och håret blir grått
Så minns jag med glädje de åren som gått

Jag tackar för lånet - för stort och för smått
Du är den vackraste gåva jag fått!

Författarinnan heter Tina Pohl-Larsson