Sitter just nu och är lite putt.
Älsklingen och Stora lilla killen är på kalas.
Jag är hemma med Minimannen. Han är inte riktigt kry.

Minimannen har varit lite under isen till och från ett tag nu och vi har trott att det är nya tänder på G. Två hörntänder har ploppat upp, så det kan förklara en del.

Dagen idag började med att jag blev nerskiten en gång och nerkräkt två. Sitter och hoppas innerligt att det inte är magsjuka. (Älsklingen har såklart jobbat, det gör han alltid när något sådant här händer.)

De stora grabbarna får gå på kalas medans jag sitter här, med en ynklig Miniman.
(Kan upplysa er om att jag är i STORT behov av en dusch!)

Försöker tänka på mina gladheter, för det behövs en dag som denna.

Trots alla äckelheter så älskar jag ju min lilla prins...

Jag har fått en utmaning från Elizabet. Jag ska nämna 6 saker som gör mig glad just nu. Det här kommer att bli roligt! Och svårt. Jag menar, det är svårt att peka på just 6 saker när man känner sig så där komplett lycklig. Men jag ska göra mitt bästa, så här kommer de:

1. Min underbara familj. Mitt nummer 1 såklart. Familjen består av min man - han som får min hjärta att slå ett extra slag varje morgon, han som får mig att skratta, han som besvarar min oändliga kärlek, han som gör mig till den lyckligaste människan på jorden. Våra söner, de underbara, goaste prinsar man kan ha. Som fyller mitt hjärta med så mycket kärlek och lycka och som jag älskar så det gör ont.... 

2. Att jobba. Jovisst, trots att det nästan stressat sönder mig så här till en början, men åååh vad det är kul. Eleverna är sååå goa och det känns toppen att få möta dem varje dag.

3. Vårt underbara hus. Fy, f-n vad jag är glad att vi fick det här huset. (Tja, inte fick som i gratis....) Kan inte tänka mig att bo någon annanstans. Bor i mitt drömhus!
4. Min "första" familj såklart! Mamma, pappa, syrran och brorsorna. Ni är bäst. Vilken lycka att just ni är min familj. Lilla mormor, du finns självklart också här.

5. Mina härliga vänner. Vet inte vad jag skulle göra utan er. Ni får mig att skratta och jag är såååå glad att ni finns. (Ni vet vilka ni är...puzz på er...)

6. Mitt liv. Jomenvisstserru, så är det. Jag kan inte tänka mig ett bättre liv. Visst har det "downsides", men inget som jag inte klarar av och jag vill inte vara utan dem heller. Njuter helt enkelt av allt just nu. Life is great!!!

Skickar nu denna vidare till alla er som är sugna. Kan tillägga att jag bara blev på bättre humör allt eftersom jag filosoferade över mina gladheter.

Eftersom jag inte fick nog av skogen på lördagen, släpade jag med mig mina grabbar ut en runda under söndagen. Småkillarna tyckte det var jättekul att rusa runt bland stock och sten. (Kan säga att det inte var kantarelljakt denna gång....Ni ser själva hur tomt min korg gapar på första bilden.Funkar inte med två små vildingar som klättrar runt...) Riktigt härligt hade vi det.....

           

När det var dags att åka hem såg det ut så här i bilen:

      

Det är jobbigt att vara ute i skogen...

Hua, vad jag är kass på uppdateringar här nu. Ni får förlåta mig....

Dagen i svampskogen med Suzanita blev lyckad. Tio liter kantareller lyckades vi jaga fatt på. (Ska tilläggas att vi pga. tidsbrist inte ens hann kolla av hela området.....)
Så här snygga är vi när vi drar ut i fält?! Speciellt denna snortidiga lördagsmorgon.....


Förutom all svamp spanade vi in dessa tassavtryck. Med tanke på att det härjar björn i de småländska skogarna pirrade det lite extra i "afraid-of-the-bear-tarmen". Någon som vet vad det kan vara för spår? De var ungefär som en handflata....

För att vara helt säker på att ingen björn skulle komma och nosa på oss, höll Suzanita låda med hjälp av "Jag vill vara din, Margareta"!!!! Pucko!

Strax ska jag till jobbet. Tralalalala....
Inte vara sjuk mer. Tralalalala....
Idag är det fredag. Tralalalala...

Nu är jag inne på 4:e dagen hemma.
Jag har varit riktigt sjuk. Hosta, snuva och feber. Legat nerbäddad och inte orkat något. Jag kreverar snart! Jag vill inte vara dålig, jag vill jobba och ha ork. Jag vill sova om nätterna, allra helst liggandes. Jag vill ut och promenera med raska steg. Jag vill, jag vill, jag vill...
Snart så, för idag är sista dagen hemma, det måste det vara...
I morgon ska jag till jobbet, jag vill...

Petra hade en rolig utmaning som jag nappade på. Jag slog ihop den med denna utmaning från Desbarrar. Nu ska ni få höra om min högstadietid och till det några ursnygga bilder på mig från samma tid. Detta är ju enkelt för det var ju alldeles nyss! Eller kanske inte...
1989 slutade jag nian och det innebär att det nästa år är 20 år sedan. Hrm, innebär det att jag inte kan vara 22 år nu då????

Jag började 7:an 1987 på Apladalsskolan i den lilla småländska staden. Vi var ett glatt gäng på 17 killar och 5 tjejer i min klass. Pratiga som bara den. (Fråga bara gamla lärare skall ni få höra...) Jag var nog lite småtöntig. Ville vara mer cool än jag egentligen var. Jag gillade att gå i skolan och plugga, samtidigt som jag sååå gärna ville hänga med på äventyr.

Vi var tre tjejer som hängde ihop i ur och skur. Jag, Suzanita och Sutzana. (Kan tillägga att de var mycket coolare än jag.) Vi hade känt varandra sedan första klass och hänger, som ni vet, ihop än idag.

Vi hittade på mycket bus tillsammans. En hel del fester med äldre killar. (Ja, Suzanita hade ett stort kontaktnät av äldre tokar.) Smygrökte bakom skolan, var ute sent om kvällarna, smygkörde Suzanitas mammas bil, ja ni fattar.

Samtidigt var jag en idrottstjej som spelade både fotboll och handboll, med träningar och matcher flera dagar i veckan.

Det var egentligen inte förrän jag gick i 9:an som jag kunde räknas till de lite coolare. Då hade jag börjat sminka mig och tuffat till mig lite granna! Bildebevisen kommer här: (Dock inte av bästa kvalité eftersom jag inte har scanner utan fotat av bilderna...)

Jahapp, då har jag "Traderat" för första gången.
Ropade hem en alldeles ny Dunnis-body med små döskallar på för hela 71 riksdaler (inkl. frakt).



Detta kan bli farligt för ekonomin......

Häromnatten kommer älsklingen hem från jobbet, sisådar runt ett-snåret. Jag hör honom gå upp för trappan, sådär långt borta. Dörren öppnas och han går fram till mig där jag slumrar sött. Han tar på min arm och viskar mitt namn. I min hjärna blir det nu kortslutning och jag känner, så där mitt emellan sömn och vakenhet, en ordentlig ilska. Vad f-n, gör han? Varför i hela friden pratar han med mig mitt i natten? Är han helt puckad eller, som väcker den björn som sover?
Jag fräser som en galen katta:
- Vad f-n håller du på med? Varför väcker du mig?
Han viskar då tyst:
- Jag bara undrade om du skulle komma och lägga dig i VÅR säng. Du ligger jämte Minimannen och du ser inte ut att ligga speciellt skönt.

Ett ögonblick tittar jag mig omkring och fattar var jag är. Med skam i blicken reser jag på mig och tassar med honom ut ur yngste sonens rum. Tänker snälla tankar om min omtänksamme älskling. Ber om ursäkt och kryper nära honom.

(Ska tilläggas att man sover urdåligt jämte Minimannen. Hans säng är smal och oftast sover han på tvären med flaxande armar och sprattlande ben....)

En av mina elever kunde inte sluta nysa. Han nös så snoret sprutade. Fram och tillbaka till toaletten fick han gå och tvätta av sig. Riktigt förkyld (som halva klassen). Efter en stund frågade han mig:
- Varför är jag så varm på pannan?
- Det kanske är så att du har lite feber, svarade jag.
- Mm, kanske det, svarade pojken.
- Hur känner du dig då? undrade jag
-Varm, svarar denna lilla kille.

En 10 minuter senare utbrister han alldeles förfärat:
- Men vad i hela friden gör jag i skolan då, om jag har feber?

Ja, det kan man ju undra....

Tittar ut genom mitt fönster och inser att hösten är här.
VILL INTE!!!!

Vart tog sommaren och det fina vädret vägen? (Ja, jag vet att det är september nu...) Jag är ingen höstmänniska och definitivt ingen vintermänniska. Det är ju trevligt att vi just nu går in i de två årstider jag gillar minst. Jag vill ha sommar och sol och varmt, nästan hela tiden....

Men, men, det är bara att gilla läget och kura ihop sig inomhus med en massa pyssel och plock för "ongarna". Älsklingen envisas med att jobba hela dagen! (Eller just det, så var det, han har blivit beordrad att jobba hela dagen.....)

Nu ska jag sätta Stora lilla killen på lite dataspel och så ska jag och Minimannen städa övervåningen!

Regna inte bort nu....