Ha, lika snabbt som oredan i kistan drog in, så försvann den igen. (nästan iallafall, men jag tyckte inte den försvann snabbt nog när jag var mitt uppe i den!)
På söndagskvällen kändes det inte ens som om jag varit dassig. Mysko.
Ingen annan i familjen har heller blivit drabbad.
....än.

(ps. Tack alla ni söta rara som kommit med uppiggande kommentarer. You made my day!)