vill inte vara en tjatkärring....
Funderar mycket över varför det ska vara så svårt att inte vara en tjatkärring!
Jag läser överallt om hur viktigt det är att vårda relationen och att inte gnälla, tjata, tjura mm. Jag vet allt detta men ändå häver jag ur mig de mest korkade saker till stackars sambon som får stå ut med mycket.
Jag vill verkligen inte vara en sådan där trist tjej-sambo-mamma som bara gnäller över disk i diskhon, smulor på bordet, utdragna stolar, grus på hallgolvet, vems tur det är att vara uppe på natten, varför det alltid är jag som
ska.... osv. (bla bla bla.....) Jag vill inte vara en sådan som hela tiden ska kommentera att sambon, han har det bra han som inte behöver.... (bla bla bla igen....) Jag vill inte säga dessa småelaka saker till honom, för jag menar ju dem inte. Men hur i hela världen gör man för att inte grodorna ska hoppa ut?Jag har en sådan där underbar sambo som verkligen gör allt för vår familj. Han fixar och donar och ställer alltid upp. Han försöker att förekomma mig med att göra saker så att jag inte ska behöva. Han jobbar heltid, och ändå kör han vidare när han kommer hem. Aldrig något knot och tjureri. Jag förstår att han blir irriterad och besviken när jag kritiserar och speciellt när det är saker som är meningslösa.
Självklart har vi pratat om detta och han vet att jag inte gör det med flit. Och jag vill ju låta bli, verkligen, men ibland går det likom inte att stoppa. Istället för att be om saker på ett bra sätt så flyger de där illasinnade grodorna ut och jag vet inte hur jag ska stoppa dem. Hjälp!!!!
Tro nu inte att det är kris i det MissyElliotska hemmet, för så är inte fallet. Jag älskar min sambo och vet att han älskar mig, (även om han nog inte gillar den där knäppa mig....) Vi vet var vi har varandra och hur vi vill att allt ska vara och allt är ju annars toppen, men jag vill komma ur mitt trista beteende. Jag har aldrig varit sådan innan, så varför nu?
Pust, det blev ett sådant där långt inlägg. Och ett lite deprimerande sådant också, men vad f-n, jag vill ju göra något åt detta ju!
Hur gör ni? För jag vet att andra också har samma problem. Jag behöver konkreta tips som funkar....
Ja du sösster, det är inte lätt att ändra på sig bara sådär även om man vansinnigt gärna vill. Den där gränsen mellan tolerans och inte tolerans är nattsvart och jag tror att man måste lära sig att acceptera varandra som man är och samtidigt se allt man själv gör eller säger med en smula kritiskt öga. När man känner sig irriterad över något kan man kanske försöka att stanna upp i tre sekunder och utvärdera situationen innan man "gnäller" eller "tjatar" så man minimerar risken att "ropa varg för ofta" om du fattar vad jag menar. Eller att börja med vinterkläder redan på hösten - vad ska man då ha på sig när det blir riktigt kallt? Man vill ju kunna ha lite krut kvar om man skulle få allvarliga problem i relationen. Detta är nog det enda jag kan säga om det (singel som jag är) och jag vet att det är lite kryptiskt... :)
Kramellikramar till hela familjen!
Jodu, jag vet precis vad du menar... Vi pratade om det på en promenad förut och jag säger det igen. Bryt mönster. Leta febrilt (för det är inte alltid helt lätt) efter saker som är bra. I går tex upptäckte jag några växter som jag hade gått och tittat på för de hade många bruna blad och skulle verkligen behöva en genomgång. De var fina och gröna igen! Jag frågade Andreas och visst, det var han som hade gjort det. I stället för att bara säga:
-"Mmmm, vad bra då", så sade
jag:
-" Vad GLAD jag blev när jag såg det. Jättekul, verkligen!"
Lite överdrivet, kanske, men man har brutit ett mönster. Och så försöker man hitta alla de där små bra sakerna som karlarna gör om dagarna. Och så berömmer man. Minst tre saker om dagen.
Jag tror att man med små små steg får försöka dels sänka sina krav och sen försöka tänka till innan man säger något, om det verkligen är värt det eller om det är så viktigt. Jag känner igen mig i dig och kan tjöta rätt bra på mannen här hemma ibland oftast blir det så när allt runt omkring är lite stressigare än vanligt men som sagt ibjand så får man fundera ut om det är värt att tjata på eller om det egentlien är en själv som lagt ribban för högt
sen så ska tilläggas att vi gjorde ett arbetschema här hemma för o få allt o flyta på lite smidigare ex tvätta månd städa toa tis osv osv.. det funkade faktiskt kanon dock har vi tappat stinget nu då vi är i flyttagen men kanske ett litet tips för o minimera tjatet
kram på dig!!
Thanx, jag vet och tror på det ni säger, men jag fattar fortfarande inte riktigt hur det ska gå till....Men försöka det ska jag.
kramiz på er
he he, ja du Milla. Vanor dom är svåra att bryta. Själv håller jag truten som muren.
Jag vet inte om jag har nåt konkret att komma med för jag tror att den enda som kan bryta det är du. Kan det va så att det faktiskt är så du funkar helt enkelt.
Du har ju alltid haft dina principer genom åren. I allafall så länge som jag har känt dig. Att få barn o hinna med allt spär ju på givetvis men om du ransakar dig själv så kanske du alltid ha velat ha det på ett visst sätt o att detta inte är nåt nytt...igentligen. Så länge mannen vet att du inte menar nåt illa o att man faktiskt ber om ursäkt, behöver det ju inte vara så farligt. Jag vet ju att ni är jätte lyckliga så helt fel kan du ju inte göra.....
Men vad fan vet jag.....?
Puss på dig o grattis till försäljningen
