lyckligt lottad jag....
Klockan är sent, alldeles för sent att vara uppe när jag har en liten miniman som vaknar om nätterna. Sitter i lugn och ro framför datorn. Sambon är på äventyr i Helsingborg och det är tomt och tyst. Skönt, men samtidigt ensamt. Har suttit och svävat lite i cyberrymden och registrerat mig på en sk. mammaring. (se rullisten) Hamnade på en sida där en kvinna skrivit om sin lilla flicka, född i v 40+6, insomnad samma dag. Usch, det ryser i hela kroppen på mig när jag läser om sådant. Känner mig så oerhört lyckligt lottad att jag inte varit i den situationen.
Går in och pussar min stora, lilla kille. Han mumlar i sömnen något knappt hörbart om riddare och karuseller. Lyfter försiktigt över minimannen från sin säng till min. Vill ha honom nära. Vet att den stora, lilla killen kommer framemot morgonkvisten och kryper ner hos mig. Får ha båda mina pärlor hos mig.
Natti natti, från en väldigt lyckligt lottad mamma....
Går in och pussar min stora, lilla kille. Han mumlar i sömnen något knappt hörbart om riddare och karuseller. Lyfter försiktigt över minimannen från sin säng till min. Vill ha honom nära. Vet att den stora, lilla killen kommer framemot morgonkvisten och kryper ner hos mig. Får ha båda mina pärlor hos mig.
Natti natti, från en väldigt lyckligt lottad mamma....
Gör mig glad med en kommentar
Trackback
